När något tar slut så börjar något annat.
Visst är livet bra märkligt men ack så vackert..
Trots det tragiska och tråkiga som händer så tror jag att det sker av en anledning, en anledning för att vi ska prata med just den människan, åka till det stället och göra det där vid just det tillfället, ringa just dig under dom omständigheterna och då berättar du det där.
Jag tror att mycket utav det som händer och sker är ödet, det är meningen att det där tråkiga ska hända för att du sen inom en tid ska vara med om något roligt. Just när det tråkiga sker så är det svårt att se det så och man ser bara det sorgliga i det hela men när vi har kommit över den trösklen så är vi mottagliga för att möta det positiva och roliga här i livet.
Nu finns det säkert dom som tänker, "hur fan är hon funtad? jag har inte sett något ljus sen min mormor dog" och då frågar jag dig i din tankevärld - har du gått över trösklen och låtit dig se ljuset?
Jag och många fler känner säkert att när någon har gått bort eller när något annat sorgligt har hänt så får man inte lov att vara glad, men vem ber man om lov?
Självklart är vi inte glada när någon går bort men en tid efter, då när vi har börjat bearbeta sorgen så borde vi försöka se ljuset och hitta tillbaka till dom där ljusglimtarna, försöka minnas den som gick bort med glädje, för det är nog vad han/hon hade velat.
Men visst känns det lite fel att sådär ett par dagar efter sitta och skratta åt ett skämt som kompisen drog i matsalen och visst känner man sig elak när man kommer på sig själv mitt i skrattet. Men för gudsskull, skratta, du skrattar (i detta fallet) för att din kompis drog ett roligt skämt och om du då skrattar åt det betyder det att du tyckte det var roligt INTE att du tycker det är roligt att han/hon har gått bort. Sen finns det alltid dom som kan koppla det så, men tänk efter.
Låt dig själv vara glad när du är glad och låt dig själv vara ledsen när du är ledsen.
Anledningen att jag kom in på det här är att igår var det två stora händelser i mitt liv, den ena är sorglig och ledsam och jag vill inte skriva om det just nu och den andra är att min kära vän Emmy och hennes karl Christoffer igår blev föräldrar till en liten son som är världens sötaste guldklimp!
BF var igår och Emmy klämde givetvis ut honom på "rätt" datum, hon är så duktig så.
Just nu är jag väldigt lycklig och det bara rycker i hela min kropp, jag vill så gärna träffa dom!
Jag är så otroligt glad och jag förstår inte hur det kommer kännas när jag fått mitt barn, kan jag verkligen bli gladare?! :D
Givetvis kan jag det men detta känns fantastiskt och jag önskar Emmy, Coffe och lille guldklimpen all lycka i världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar